Jag älskar referenser till T Rex. I den här låten gifter Ella & Korro lyrik om att gå till stranden i sina flipflops för att lyssna på hiphop, med klinkande poptronica, techno-bas och en klockren pastisch på ”Seasons in the Sun”. Och i min version av texten sjunger de:
”Tonight I will go to the disco and dance my feet away to Diplo”.
Monthly Archive for november, 2005
Page 2 of 3
Låt mig berätta om dagen när jag träffade Björn Ranelid. Det var igår, och det skedde på Akademibokhandeln. Det fanns inga tvivel, plötsligt befann sig denne lysande guldstjärna i mitt liv. Hans vän frågade hur läget var med Björn, nämnde att han inte blivit lika påhoppad i år. Björn sa att det var ”bra” och att det ”varit en lugn höst”. Men Björns ansikte blänkte faktiskt, hans hår sken i strålkastarljuet, hans djupt urringade v-tröja blottade en vikings gyllenblonda hårstrån. Ur de stentvättade jeansen stack cowboybootsen fram, i smakfullt – smäckert – guldfärgat ormskinn. Jag har alltid undrat om Linda Skugge överdrev, om verkligheten verkligen kan nå sådana höjder som Björn Ranelids beskrivna utstrålning, men jo, i Björns glans kan hela världen spegla sig.
”Jaha, varför har du precis slösat bort 20 sekunder av mitt liv med en omotiverad anekdot om Björn Ranelid?” Jo, man kan säga att den här Kalle J-låten svänger som Björn Ranelid glänser. Och, my god, det är inte dåligt det!
Ja, jag vet att den kom för 300 år sedan, men jag har vänner som varken har förstått Vapnets eller Sibirias storhet. De är fina människor, har utmärkt smak i övrigt och bär dessutom alldeles förträffliga namn (båda heter Johan). Men hur man orkar stå emot något så här genialiskt enkelt och charmigt, det övergår mitt förstånd. Martin & Martin är ett fantastiskt team, och Hanbergs sköra stämma för finkänsligt fram Abrahamssons lyrik; texter lika bedrägligt simpla och okomplicerade som Hjalmar Gullbergs vackraste poesi – samtidigt som det går rakt in.
”Du tjänar miljoner, men du borde gå om dina samhällslektioner.
Christian, du bara försvann. Tänker du aldrig på nån annan ibland?
Christian, du bara försvann. Vem tror du betalade din hoppgropssand?”
Ord. Vill ni läsa roliga brev från arga friidrottsfans ska ni bläddra längst ner på Sibirias hemsida.
Så här i vinterkylan kan man gott unna sig att drömma sig tillbaka till sommarens smultronexescesser. Alla eventuella Ingmar Bergmanreferenser går mig helt förbi, men vad gör väl det? En fin bit är det i vilket fall.
Lyckan som uppstod när jag upptäckte Le Sport i våras är svår att konkurrera med, men A Gentle Touch har sakta men säkert smygit sig in i mitt liv och börjar göra mer och mer väsen av sig. Det började med en Kleeskiva jag köpte på Distro i Malmö den 30 oktober. Den är idel hits, så jag rekommenderar er varmt att förse er.
A Gentle Touchs bidrag heter ”Fascination” och fick mig att googla efter mer samma dag jag hörde det. Då fanns inte särskilt mycket, bara en cachad playlist med en låt av A Gentle Touch från P3pop. Snart så postade Le Sport-bloggen en låt av dem (”Memories”), och sedan skrev den alltid lika pålitlige Jochen (min förste dj-partner någonsin förresten, spring 2002) lite med. Nu drar jag mitt strå till stacken med min favoritlåt av dem hitills, ty de här Kalmarmännen får mig att bli kär igen!
Medan jag väntar på att senaste Lost-avsnittet laddats ner lyssnar jag på Rush, från Jäjes senaste med samma namn. Jag vågar inte uttala mig om låtens instrumentala kvaliteter men det är nått med ljudet, från det inledande knastret till syntljuden i bakgrunden, som får mig att leta efter repeatknappen.
Gnarls Barkley är Cee-Lo, världens bästa soulmaskin och Dangermouse, världens bästa mus. Körerna kommer från samma värld som Sophie Rimhedens Can you save me och det är något jag tycker väldigt mycket om. Kanske har Sophie och musen mötts i hemlighet och smider planer för hur hiphoptechnon ska ta över världen. Om du inte redan har Sophies fantastiska singel Can You Save me så hittar du den förresten här. Jag hoppas att svenska technostjärnor fortsätter spökskriva låtar till hip-hoppare för då skulle världen vara lite roligare.
För en kort sekund vill vi lura er läsare att tro att vi inte bara lyssnar på teoretiskt intressant indiedisco. Trion från Belleville bjuder härmed på ett stycke från Tapes senaste platta, en stillsamt svävande godbit, det är väl egentligen allt som behöver sägas?
Suget efter mer Mocky är enormt. Och det kan man ju förstå. Förutom att artisten och låttiteln bildar en fin alliteration är det en klämmig bit som dessutom kommer med denna trevliga promotionvideo. Tänk dig hur det skulle låta om Looper skulle börja rappa, så har du Mocky i en liten ask.
Enligt mitt iTunes är detta folk, och dessutom ser ju Feist sådär härligt rockig ut på bild. Men jag vet inte, det låter ju som nått helt annat.
Senaste kommentarer