Monthly Archive for oktober, 2006

Jag har blivit lättrörd på lillgamla dagar. Har du? Sitter vi tillsammans just nu och tänker på Phil Collins? Den här veckan har jag tänkt på honom hela tiden. Det är så trött och vackert. 1988 års PSB. Jag har skrattat åt min mamma flera gånger när hon tyckt att Phil varit en bra vän men jag var bara dum. Han är mer erfaren än du och jag, badar naken obemärkt i Schweiziska kurkällor, spelar trummor iklädd vita handskar på upplysta stadior och Phil kan samtidigt förklara kärlek enkelt, bättre än du själv. För länge sedan gjorde Phil och hans vänner ett ledmotiv som till och med skulle få mig att se en film om rymden, raketer och laserpistoler som lyser upp den brasilianske astronautens färd mot fjärran planeter. Att Phil Collins bara spelar för finansvalpar som kramar varandra till bilderna av en uppåtgående nasdaqbörs är inte sant. Han finns för den olyckligt kära, den förälskade, kontoristen, filantropen, Average Joe och vardagens hjältar. Han är för dig och mig.

(edit: Jag är medveten om att 1988 års Pet Shop Boys rimligtvis borde vara de själva. Jag menade nog att det är ett lika vackert ljudslott som Genesis bygger upp. Ibland kan man inte vänta in besinningen när någonting känns fantastiskt bra)

Jag trodde aldrig att Dibaba skulle kunna skjuta skarpare skott i hjärtat än när ”You´re the one” lyckligt skruvade sig in mitt medvetande, men jag hade fel som så många gånger förr. Sedan ”The Truth Blending Consortium” kom via e-post till oss för en tid sedan har den lämnat mig lika förstummad som Michael Wolfs makalösa fotografier av Hong Kong och mina nya skor jag köpte idag. Det känns som synth i eftermilleniets metropoler där glashissarna taktfast transporterar stressade kontorsarbetare längs skyskapornas öppna fängelser, för att sedan frångå den bestämda rutten, befrias och likt en projektil fara upp i den stjärnbelysta evigheten. Eller så känns det bara som höstens främsta lyckorus.

Vilket fint Postal Service-substitut, tänkte jag, då jag första gången verkligen hörde John Tejadas remix på James Figurines ”Apologies”. Och substitut av det slaget gillar ju både ni och vi. John Tejada har en historia av att göra sådana, men James Figurine visste jag inte ens vem det var. Ni får förlåta mig min okunskap, för jag läser ytterst sällan musiktidningar, utan snappar istället oftast bara upp låtar som då man går på promenad i en främmande stad och följer de små signalerna (faf dfas fa fds) som pekar på var det trevliga kan vara. Det är roligare så, precis som stadsvandringen känns bäst utan guidebok eller karta, i det absoluta ögonblickets överlägsna glans. Men det kan även leda till att man missar de finaste av saker. Nåja, jag föredrar ändå mitt sätt, för desto mer glädje när man sedan väl upptäcker dem.

James Figurine är alltså – och här kan ni som redan vet det både rulla med ögonen och sucka djupt samt blasé – Jimmy Tamborello. Just det. Hela Dntel. Halva Postal Service. Inte så konstigt att det låter otroligt vackert. Ni kan spana in videon här och läsa mer om James Figurine och en samarbetspartner till honom – han som startade trenden med de stora hipsterglasögonen – senare i veckan, eller när jag har tid. Nu ska jag glida ut i staden igen. Börjar på uterestaurangen runt hörnet på Brick Lane, sedan in mot centrum, kanske till Paul Smith-outleten, antagligen till några Vintageaffärer i Covent Garden, en honungsté (jag är sjukt förkyld igen) komplett med bakelse högst upp i caféet på Waterstones vid Piccadilly, på Maison Bertaux eller på Maison Paul. Vi får väl se vad världen sänder för signaler, nu när man har blivit kallad indiebrat av en skolbibliotekarie får man väl göra skäl för namnet. Jag avslutar i alla fall som brukligt kvällen med en promenad till Beigel Shop för att ta in kvällsmaten, gatulivet och nattluften innan jag somnar in sött på soffan i vardagsrummet.

Vår vän Kopia har skaffat sig en sida där han lägger upp sådant underbart som annars bara skulle tyna bort i hans tidigare så hemliga skattkammare av innovativa guldljud. Enda problemet nu är att välja vilken av de båda låtarna som redan är upplagda som vi ska länka till. Jag väljer SkateSlowremixen på Kylie därför att det var så fint den där gången utanför den där svartklubben, på den där parkeringen bakom KB ni vet, då Björn och jag stod och turades om med att lyssna på Douglas mp3-spelare och funderade på om vi verkligen kunde toppa kvällen på Retro med Mr. Suitcase, Sanna Fischer och Johan Tuvesson – och nu den här nya, fantastiska låten – genom att smita in bakvägen till de tyska technodjsen på latinoklubben (naturligtvis gjorde vi det). Kopias sida och egna ord om låten här:

EenMateriaal

En alldeles fantastisk, och väldigt välkommen, elektronisk acapella-edit av Alicia Keys här:

http://www.zshare.net/audio/youdontknow-mp3.html

Det händer lite för mycket i den här staden. Det tar flera timmar bara att skaffa sig information om veckans begivenheter. Då man till slut gör det får man bara reda på vad man missade. I helgen var det Lo-Fi Fnk, Studio, Prins Thomas, Harmony Korine och Simian Mobile Disco, bara för att nämna några. Nästa helg är det allas vår favorit Hans-Peter Lindstrøm i sällskap med spektakel-djs som herr Villalobos och herr Weatherall som ryker i veckoplaneringen. Det är ändå okej, för jag lyckades tajma in Duffers sample sale och buffrade upp skölden mot vintern med fem plagg ur den kommande kollektionen av det nämnda märket och ett styck Comme Des Garcons. Men imorgon, imorgon blir det i alla fall Tough Alliance på The Social, vilket inte blir mindre trevligt av att det är min tillfälliga flatmate som dj:ar. Jag har ganska höga förväntningar efter den fantastiska kvällen på Blekingska, och jag hoppas verkligen att TTA ska våga köra sin grej fullt ut – mest för att det vore så briljant att se alla A&R-människor få något blankt i ögonen och spilla lite av innehållet i sina drinkar rakt över J Lindeberg-tröjan. Dessutom har jag försökt skilja ut en låt att posta ifrån ”Escaping Your Ambitions” i flera veckor utan att lyckas. För att det är en enhet där sambanden, och därav helheten, är större än den enskilda beståndsdelen.Jag lyssnar väldigt sällan på album, men Tough Alliance sätter verkligen fulla segel rakt in i famnen på Brian Eno med sin instrumentala flykt från ambitionerna, rakt in i de vackra pretentionerna.

Kvällens post blir istället ett dansgolvsverk av vår bäste frére, Jacques Lu Cont. Det var lite för länge sedan vi skrev om honom vilket har lett till mycket upprörda känslor bland svenska frankofiler, och alla har dessutom redan nämnt Mstrkrfts (bästa bandnamnet sedan chk-chk-chk) All Saints-remix.