Min favoritdel av Victoria & Albert (förutom världens äldsta museicafé och alla vackra minnen) är commode-avdelningen, dit jag tar alla nya eventuella besökare. Särskilt mycket tycker jag om de franska, gärna lite färgglada, från 1700- eller 1800-talet. Någonstans i närheten av en lustig elefanttavla minns jag en fånig liten lek med en Stripper Hair-flicka som tog med mig på en tivoliresa och en känslornas berg- och dalbana, men bara litegranna och kanske snarare som en emulering av en tonårsromans än en verklig sådan. Mycket snart var det inbillat brustna åter restaurerat och det drömda åter starkare än det verkliga, men åminnelserna av detta samt teoretiska kurralekar med M och rundvandring med A ihop med Kommodes rock för tjejer tar mig ibland på en reminiscensresa genom de mörka rummena med de ornamenterade möblerna, som på ett minnenas nöjesfält nästan.
0 Responses to “Change is a verb and not a noun”