Rätt lag vann (för-VM)

Sedan Ryssland tog sig till semifinal i EM med sin anfallsglädje och Spanien vann nämnda turnering med överlägset spelsinne, så har det tyckts som att de spelande fotbollslagen fått en renässans och de spelförstörande hamnat på dekis. Äntligen! Men i U21-EM skedde tyvärr motsatsen, med Tyskland mot England i final (fast det väl var skönt att Italien åkte ut i semin i alla fall).

Det var farligt nära att USA tog hem för-VM också, med sin kombination av trist försvarsspel, hårda tag och osannolika tur med domarbesluten (även om jag väl nödgas erkänna att de även uppvisade stor kämparglöd och pricksäkerhet i de (extremt få) avsluten). Brasilien fick osannolikt många gula kort för ingenting samtidigt som hälften av spelarna i det amerikanska laget höll Kaka runt magen med båda armarna vid ett flertal tillfällen (några gånger i straffområdet). Att brassarna dessutom fick ett mål bortdömt fast bollen klart och tydligt var inne hjälpte väl inte heller.

Som tur var stegade min favorit Lucio, som har krigat som en hjälte på ett för en mittback ovanligt schysst sätt hela turneringen, fram och nickade in segermålet. Det är sällan man får se en förstklassig fotbollsspelare visa sådan glädje som han gjorde vid målet och matchavblåsningen. Alla de felaktiga domsluten förstärkte som bara känslan av rättvisa i det. Fint att se att rätt lag ibland vinner och att rätt personer då kan bli hjältar med (syftar på Lucio vs. Joe Fart främst)… Men jag tänker inte se Tyskland-England för det.