Då jag nyss åt middag i kvällssolen vid kanalen (bredvid svenska affärsmän i Ralph Lauren, som sade saker som ”when we were doing this deal I have in my pocket” till sin holländska kollega, vars favoritstäder i världen utanför nederlandet var Stockholm och Köpenhamn – på grund av vattnet som flyter genom dem) så lade jag vid ett besök till herrummet återigen märke till ett fenomen som jag aldrig riktigt har förstått: speglar rakt framför toalettstolen.
Om man är såpass pryd som jag – och helst av allt skulle vilja förneka att man ens har de där kroppsliga behoven som innebär att man behöver gå på hemlighuset – och redan som barn hade ett så starkt överjag att det helt nedtryckte detet och hoppade rakt över den anala fasen (vilket å andra sidan kanske fick den ödesdigra konsekvensen att vi fastnade i den latenta fasen, som vi sedan aldrig riktigt tagit oss ur och om vilken man mest kan säga att den är ganska stillastående) så är en spegel med tillhörande reflektion mittemoten naturligtvis ett förödande bevis på motsatsen. Särskilt i pyttesmå restaurantklosetter där spegeln ofta tycks större än själva rummet.
Var får man ens idén att det väl kunde vara trevligt att spegla sig lite medans man uträttar det dagliga avträdet? Det sitter ju ändå en spegel ute i badrummet, ovan handfatet, och kanske även en på ytterdörren – samt på väggen. Vad är det meningen att man ska göra då man sitter där och ser sig själv i spegeln? Rätta till frisyren? Det är både fåfängt och ohygieniskt. Öva på nya grimaser eller på
den perfekta blinkningen? Känns väl lagom fånigt. Det klokaste (och enda) svaret är månne att man skall upprätta en nödvändig självdistans genom att iaktaga sig själv noggrant under den kanske allra minst smickrande akten och skratta åt hur löjlig man ser ut där på den behovsbaserade vita stolen (tänk er en spegel mittemot en fransk toalett!), trots att (just för) man har spenderat så mycket tid i idevärlden att man nästan har glömt de mest grundläggande tingen och trodde sig kunna lyfta från marken precis när som helst. Kanske är spegeln helt enkelt där för att hålla en jordbunden? Det skulle också kunna förklara varför man ibland hör folk säga (ifall någon hyser en osund grad av beundran för någon annan, säg för en kunglighet eller en berömd skådespelerska): ”tänk på att även de pissar och skiter” (eller så fastnade den ansvarige för lokaler med det nämnda fenomenet helt enkelt i den anala fasen)…
Nedan är i alla fall en video på en förstklassig klosett, tagen i St-Jean-Cap-Ferrat i våras – som kanske snarare appelerar till den högtravande fjanten än den jordnäre toalettspegelentusiasten. Så lyxiga bekvämlighetsinrättningar har man sällan ynnesten att få besöka! Och jag föredrar dem varje dag i veckan framför de hemlighus där man konstant tvingas se sin egen löjlighet i vitögat (den fick jag nog av redan för längesedan).
Vilken skrivglädje!