Monthly Archive for september, 2009

En liten uppräkning av saker, formgivna av Carl Malmsten, som var i Ingmar Bergmans ägo då han vek hädan:

4 matbord: alvaret
14 stolar: själevad
1 golvarmatur
5 karmstolar: arkitekten
1 ögonlappsfåtölj: häggbom
3 satsbord: släden
5 skrivbord: arkitekten
1 fåtölj med fotpall: mabulator
1 soffbord: stora salen
1 sekretär: lundvik
3 fåtöljer: bergshamra
2 bord: sprätthöken
2 sängar: marianne
2 sängbord: guldheden
2 vägglampor: curt
1 spegel
3 karmstolar: själevad
2 nattduksbord: birgitta
1 bord: molander, sprätthöken
6 golvarmatur: staken
3 stolar: lilla åland
1 skrivbord med uppsats: fryklund
2 bokhyllor: guldheden
1 fåtölj: oscar
8 stolar: vardags
1 sekretär: vardags
1 hyllskänk: visingsö
1 tevagn: kalasskrindan

Man skulle kunna inreda ett maximalistiskt fin de siècle-café med mindre.

Jag har ju flyttat till Tokyo. En stad som inte sover trots att tunnelbanan slutar gå kl 00. Igår lämnade jag storstaden en stund för att se havet. Det är nämligen den nyinstiftade silverveckan nu som kommit till för att alla lönemän och kvinnor (vilka tyvärr inte är lika många) ska gå ur sitt kontor och få tid att tänka på annat, livet till exempel kanske. Vad vet jag. Annars verkar man nära på beroende av sitt jobb. Detta trots att det utförs under fluorescerande lysrör. När jag kom fram till horisonten tänkte jag på San Diego och fick en väldig lust att lyssna på ”Holes” från Deserter’s songs . Det hade passat sig men istället höll jag till godo med Jim O’Rourkes nya ”The Visitor” och ”Kvällens sista sång”. Jag tycker om Skriet en del och ibland är de briljanta som jag exemplifierar lite längre ner. Tonerna påminde om känslan av en annan värld med en annan värme, där borta hos er, men jag var snart redan på pendeltåget, på väg tillbaka mot kallt ljus och neon.

Skriet – Kvällens sista sång

Skriet- Ben och hjärtan

Ps Glömde säga att jag nästan älskar Tokyo så här långt med viss reservation för svårigheten att förstå och alla gubbar Ds