När den briljanta renässanskvinnan Victoria Bergsman spelade sin favoritmusik i P3 Pop för en månad sedan, när vi fortfarande hade några ögonblick kvar av sensommaren, spelade hon Sean Kingston, Colin Blunstone och ”On the Beach Boys Bus” som till och med gör det värt att genomlida ytterliggare en kort bekantskap med zshare, bloggarnas akilleshäl tillsammans med det begränsade och lätt likriktade formatet. Jag kanske ångrar att jag inte köpte skivan ”Osaka Bridge” som sången kommer från när jag såg den på en skivbörs i London i våras men jag fick ju höra den ändå till slut. Någon annan, någonstans kanske istället backar tillbaka igen till början, precis som jag, för att få höra det sköra pianot och vingliga blåsinstrumenten stillsamt leta sig ut genom lägenheten, mot morgondimman där borta i staden.
Author Archive for Björn
Page 3 of 12
Vad skulle världen varit utan Billy Rimgard i Mont Ventoux, Billy Rimgard under hans forna besök på thecricket.nu, som författare av en av de få bloggarna jag fortfarande läser ”Beneath a Steel Sky” och kanske mest av allt som hans alter ego Mr. Suitcase? Det känns ibland som att vi nästan startade L’amour à trois för att kunna skriva om hans projekt och min kärlek för mjukistechno på popmanér blev dels allvar med Eurosport i en underjordisk Icabutik vid Hornstull men framför allt med ”La Menteuse” en eftermiddag i Johan Sundbergs powerbookhögtalare.
Den 9e september 2006 stod vi beredda på centralstationen i Malmö för att möta Billy och Sanna Fischer med rosor och några RCA-kontakter. Rosorna var för kärleken och kontakterna nog mer för att de efterfrågats inför kvällens engagemang på Retro. Den sista sensommarnatten var ljummen och Johan från Nicolas Makelberge överraskade med att besöka källaren. Konserten med Mr. Suitcase var som att färdas åter till Motala Folkets Park 1996 när min pappa följde med för att se Kent eftersom han förstod att månader av intensivt lyssnade i mitt pojkrum måste betyda någonting. Hade han fortfarande förstått mig och följt med hade dessutom hans revben inte behövts brytas eftersom klubbesökare i Malmö idag är mer tålmodiga och mjuka än östgötaslättens högstadieligister i 
mitten av nittiotalet.
Imorgon flyttar euforin från den bortglömda salen i Folkets Park åter söderut till Malmö. Det är 1996, 2006 och 2007, samtid och framtid, ångestpopen är utbytt och det är kanske sommarens sista afton eller i alla fall sensommarens och kanske världens sista I LOVE! L’amour pour toi. Innan jag somnar i natt ska jag önska att vi möts där.
Douglas aka Kopia har remixat Mr. Suitcase på ett underbart vis och det skriver han om på Eenmateriaal. Maila ett gulnat fotografi, en sångönskning, ett recept eller nothäfte till oss på lamouratrois@gmail.com så kan du få en gästlisteplats. Annars möts vi ändå på Jeriko kl 23-03 och det är gratis innan 00.
Ikväll kommer Teki på besök till vår sommarafton på C/O Bar på Jeriko. Passande nog har jag blivit sjuk inför detta event och kommer därför spela slowmovers tidigt iförd mitella, fastspänd i en ståsäng eller så kommer jag äta smärtstillande innan. Det kommer givetvis inte ens märkas eftersom pastellelectropopen kommer överskugga alla bekymmer och när den tystnar sitter vi redan i taxi, med de förföriska trumpetstötarna från ”Amoreux Solitaires” ljudande ut genom vindrutorna, på väg mot djuphavsbadet och soluppgången.
Vill du vinna gästlisteplatser till ikväll så tycker jag du ska maila namnet på den längsta bok du någonsin läst, störst opus vinner, till lamouratrois@gmail.com så ses vi senare i fläktens vindar.
Jag läste som sagt ”Sugar” eller ”Crimson Petal and The White” som den heter hos mer poetiska läsare i fjärran länder. Den var övertyngd med atmosfär från det sena 1800-talets London och ett persongalleri rikt på kuskar, idioter och prostituerade (ofta i någon slags blandning) men tyvärr relativt lättviktig i handlingen och inte alls den skröna jag blivit lovad. Fördelen var att detta tog mig ännu närmare Teki Latex eftersom varje tillgodogjort kapitel krävde en dos lyckligt lättflyktig pop målad med de mest intensiva av pastellfärger. Detta hade kanske aldrig hänt om jag hittat ”Brideshead Revisited” av Evelyn Waugh, som i romanform är lika briljant som seriefieringen, tidigare än vad jag gjorde samtidigt som resan blivit långt mer behaglig. Michel Faber är portad på fredag och vi kommer därför undvika att uttråkas av en ändlös berättelse utan uppenbar poäng men Frankrikes främste sockerbagare Teki Latex kommer på besök och kvällen ska givetvis kläs i pastell till hans ära.
(I love! L’amour pour toi är på C/O Jeriko på fredag kl 23-03 och kom tidigt vänner för det blir sommarens främsta natt)
Man vet vart man står men inte vad man finner när man reser och därför far jag mot Tanzania idag. Jag tänkte först berätta om den episkt mustiga skröna jag tagit med mig för att läsa (Michel Fabers ”Sugar”) och förklara Pianas storhet när man färdas i ett flyplan högt över marken, men jag hinner inte för tåget går snart och jag tror dessutom att ni förstår själva. Till senare, adjö.
Om 24 h är det äntligen tid att hitta den första sommarförälskelsen, dricka för många drinkar och bada i de nya reakläderna medan solen stiger upp över Öresund, ramla baklänges till Midnight Juggernauts, le, skratta, skrika, whatever. Laban och Douglas har köpt exotiska växter och frukt, Emilia överraskningar, Maria beställer taxi till djuphavsbadet och tittar så alla simmar, Atli har läst National Geographic för att inspireras till de djungelljud han spelat in för att senare spela upp (be honom göra apan), C/O Jeriko har komponerat en drink till kvällens ära och gått med på att öka luftfuktigheten till ännu mer än normalt, våra filmmakare har fått en underbar hybris och är plötsligt vjs och har lovat många dansande djur och jag, jag har gjort den här arty paintbilden ovanför. Vi har också musik och det är alltså djungeltema a la Amazonas så ikläd dig khaki, catsuit och din finaste tropikhatt så far vi upp mot de gröna höjderna tillsammans. På vägen dit tar vi med oss Sonny Jim som gjort en somrig one-hit-wonder med illegala samplingar i lager vilket gör att det påminner en hel del om Avalanches.
Vi har en del gästlisteplatser (enbart för att ge dig chansen att vara en it-boy eller girl eftersom det ändå är gratis innan 24) och du kan vinna en för dig och din vän om du mailar svaret på följande fråga till lamouratrois@gmail.com: Handlar ”Afrikas gröna berg” av Hemmingway i stort sett bara om att Ernest väntar på gaseller, jagar dem enbart för att upprätthålla den manliga mystiken kring sin person, för att sedan deppa och dricka whiskey under oljelampan i lägret? ”Solen har sin gång” var verkligen en väldigt vacker bok men också ett bevis på att Hemmingway borde hålla sig till civilisationen.
Jag hoppas ni redan fått nöjet att inleda er sommar med ”En gång i Stockholm” men om inte hoppas jag ni gör det snart eftersom det är årets skimrande motsvarighet till förra sommarens samarbete mellan Ingenting och Mr Suitcase i ”De svåraste orden” , fast med blicken riktad mot de vackra delarna av det svenska jazzarvet. Jag föreställer mig att det är detta Sven Bertil Taube lyssnar på när han går barfota på sin strandtomt och funderar vilken plastrong som ska få äran att ackompanjera den marinblå clubblazern när han seglar ut mot soluppgången.
På väg hem från London kom jag på att jag lagt min nycklar hem i en värdeförvaring på mitt hotell vilket lett till en lite jobbig men samtidigt rätt underbar vecka hos vänner i Lund och på landet utanför Linköping. Innan dess, i London, hann jag upptäcka Englands nya älskling Kate Nash som det faktiskt nästan objektivt är svårt att inte förälska sig lite i, speciellt när hon tar Metronomy i handen och jagar fjärilar bland tennisspelarna i Battersea Park. Det är i alla fall vad jag, för deras skull, hoppas de gör för det var vackert i lördags.
Bloggar och datorer borde man helt låta bli om sommaren och det är definitivt extra tillåtet att vara totalt ouppdaterad (förutom när det gäller de godaste smakerna på italiensk glass hos den lätt bistra familjen på Italia i Västra Hamnen) från de första solstrålarna slår igenom molnen i april till de första höstlöven börjar fall i oktober. Ring vänner och bada i solnedgången efter jobbet, drick Sangria på stränder, få rosiga kinder och ta med dem för att möta oss och våra vänner på ”I love L’amour pour toi” som har galapremiär om 2 veckor på Jeriko i Malmö och som kommer bli den finaste sommarpartyt på länge.
(Samma men i zshare för stunder då Speedyshare lägger in någon slags gräns)
När jag och min vän läste till tentor i Lund brukade vi alltid lyssna på ”Want one” och sjunga med, ”why am I always on a plane, why am I always on a plane” även om det säkert inte är det han sjunger. Melodin och rösten är ju det viktiga i det här fallet. Jag har mött upp med den här vännen igen i veckan efter att inte ha träffats sen jag lämnade Lund. Det var fint, jag tänkte på Rufus och sökte upp ”Release the stars”.
Idag känner jag mig lite uttråkad av hårda technomixar som jag inte letat efter men som ändå dykt upp till ”Distortion” (kom dit!) i helgen. Det har varit omöjligt att finna det jag söker eftersom det enda jag önskar är att Alan Braxe, Kris Menace, Suck My Disco eller Kissy sell out (i den nämnda ordningen) skulle använt stråkarna ett par takter in i denna sång eller i alla fall någonting annat lika vackert som dimman som gjorde att hela Malmö såg ut som att klubbarrangörer unisont valt att flytta ut rökmaskinerna på taken. Om ändå studentflaket som spelade Justice idag hade varit där tidigare i veckan. En anledning så god som någon att ta saken i egna händer i vilket fall som helst och lära sig ”skapa” men jag lämnar det åt er eftersom jag har min segelbåt, slottsparken med ankorna och stranden att ta hand om. Jag saknar att skriva här förresten men den senaste tiden verkar det mest vara sömnlöshet som råkar göra att man får tid över.
Senaste kommentarer