Author Archive for johan e
Om ni är lika gubbiga som jag sitter ni vid det här laget hemma och funderar på huruvida ni orkar bege er till Södra teatern för att titta på Tough Alliance i afton. Alternativet är förstås att stanna hemma och påta med kryddväxterna på balkongen medan ni lyssnar på Sven Väths Accident In Paradise från 1993.
Varför inte i sällskap av en flaska Prosecco la robínía?
En minnesbild från Vinterviken:
Jag sprang förbi spåren av Alfred Nobel, förbi den lilla båten som ligger i vattnet året runt, förbi badlianen och upp på åsen. Vattnet var alldeles stilla, luften var klar och allting kändes ovanligt lätt. Bilarna rusade förbi på Essingeleden medan jag fortsatte hemåt. Sinnesstämningen och atmosfären sammanföll märkligt enkelt med Erik De Vahls senaste alster, som jag vid min återkomst genast lät börja ljuda.
Gwen Stefani och Jacques Lu Cont! Det är inte nyskapande precis, man får precis det man förväntar sig, men det är fint och åminner om gamla högtider på ett härligt vis. På lördag ses vi i Natalia Kazmierskas hemstad, Örebro. Tillsammans med Vapnet och Aguson intar deux Johans Klubb Smart. Ses där?
Trots den fantastiska singeln ”It’s all true” var min spontana reaktion över Tracey Thorns album, ”Out of the Woods”, inte överdrivet entusiastisk. Den gav intrycket av någonting väldigt moget och vuxet, fast på ett tillrättalagt istället för tilltalande sätt. Inte blev det bättre av att jag läste vad herrar Gradvall och Lokko skrivit om saken. En bostadsrättsskiva för den grånande musikjournalistgenerationen var mitt resoluta omdöme efter första genomlyssningen.
Sedan hände något. Efter ett par dagar märkte jag att det enda jag lyssnade på var ”Out of the Woods”. Tracey har visat sig vara ett perfekt sällskap både på tunnelbanan och i min trånga hyresetta. Kanske har jag själv blivit gubbe, jag vet inte, men det som jag först uppfattade som tillrättalagt känns nu snarare självsäkert samt tryggt, i Traceys invaggande ljudsällskap. Således är det antagligen endast en tidsfråga innan jag själv hamnar i en anemiskt renoverad bostadsrättstrea på Rörstrandsgatan…
Ni har sett vad som står där till höger va? Nu på fredag är det nypremiär för L’amour pour toi på Retro. Den här gången kommer fantastiska Boat Club ta plats på scen och det kommer bli en härlig kväll! Eftersom vi tror på strenght in numbers har vi i vår förstärkt kärntrupperna med Laban, Atli och Kopia, ni vet ju hur bra det brukar bli. Själv befinner jag mig i självvald stockholmsexil och är grymt avundsjuk på alla som kommer att vara där.
Sjömannen då, vad har han med det här att göra? Inte så mycket kanske, men det är en fin låt. Jag gillar att FAP påminner oss om hur elektronikan lät innan vi upptäckte techno, balearic och allt det där…
Ok, jag erkänner. För tillfället är jag ingen vidare musikspanare som är ständigt på jakt efter det nya och okända. Fildelningsprogrammen ligger outnyttjade på min hårddisk och jag rotar sällan runt på myspace eller häftigt designade mp3bloggar. I själva verket är jag en ganska nöjd passiv musikkonsument, jag återkommer ständigt till människor med med oklanderlig smak och känsla för vad som är på gång. De förser mig med det jag behöver. Idag är det alltid lika pålitliga Billy som påminner mig om Tracey Thorn, tack för det!
Senaste kommentarer