Author Archive for J P S

Jag hoppas att Fundación Euskadi ska kunna leverera följande i touren:

• Topp-5 i lagtävlingen
• Topp-5 i tävlingen om bergatröjan (den finaste rödprickiga!)
• En etappseger (gärna fler!)
• En med på topp-10 i totalen
• Ett mindre misslyckat lagtempokörande
• Massa utbrytningar men även taktiskt samspel uppe i bergen (ibland har det ju varit lite si och så med det, rent historiskt sett)

Bonuslista:

• Specifika hopp: Igor Anton, Mikel Astarloza och Arnets Txurruka
• Årets svikare: Haimar Zubeldia

Och sedan hoppas jag givetvis även att min gamle vän Samuel Sánchez González, som jag hälsade på i Madrid efter hans tredjeplats i Vueltan 2007, ska kunna ta åtminstone en pallplacering – helst en totalseger – i nämnda tävling i år.

(PS: Skrev i fredags innan det började men glömde visst publicera)

Det skulle kunna vara ett Cool Hand Luke-citat, sagt i samma andetag som ett annat av en ung och pretentiös Ethan Hawke med en cigarett i mungipan. Det skulle också kunna vara en ögonblicksbild ifrån Utrecht, vilken dag som helst av de senaste tio dygnen. Fläktarna går på kontoret men inget tycks svalka tillräckligt mycket. Ibland går jag ut och sätter mig i skuggan av den gamla katedralbyggnaden, för att det helt enkelt inte går att uthärda inne längre. Det är skönt i den friska luften och temperaturen i skuggen är närmast perfekt, men i solen så gör sig bristen på vind (det är för tät bebyggelse i staden, inte ens kanalerna hjälper) påmind igen. Efter mindre än en minut i den känns det som Madrids ibland fyrtiogradiga värme, nej, det känns värre. Jag klagar inte, jag klagar aldrig på värme. I Brooklyn lekte barnen verkligen under brandsläckare, i Finland badade vi i varje sjö vi passerade. Här är det skönt i skuggan av katedralen. Jag dricker oerhörda mängder, vi har en kyl med gratis färskpressade juicer och frukter. Ibland slinker även en glass ner i magen. Men hela tiden minns jag, citatet jag hörde redan som liten: det är inte hettan, det är fuktighetsgraden.

Då jag nyss åt middag i kvällssolen vid kanalen (bredvid svenska affärsmän i Ralph Lauren, som sade saker som ”when we were doing this deal I have in my pocket” till sin holländska kollega, vars favoritstäder i världen utanför nederlandet var Stockholm och Köpenhamn – på grund av vattnet som flyter genom dem) så lade jag vid ett besök till herrummet återigen märke till ett fenomen som jag aldrig riktigt har förstått: speglar rakt framför toalettstolen.

Om man är såpass pryd som jag – och helst av allt skulle vilja förneka att man ens har de där kroppsliga behoven som innebär att man behöver gå på hemlighuset – och redan som barn hade ett så starkt överjag att det helt nedtryckte detet och hoppade rakt över den anala fasen (vilket å andra sidan kanske fick den ödesdigra konsekvensen att vi fastnade i den latenta fasen, som vi sedan aldrig riktigt tagit oss ur och om vilken man mest kan säga att den är ganska stillastående) så är en spegel med tillhörande reflektion mittemoten naturligtvis ett förödande bevis på motsatsen. Särskilt i pyttesmå restaurantklosetter där spegeln ofta tycks större än själva rummet.

Var får man ens idén att det väl kunde vara trevligt att spegla sig lite medans man uträttar det dagliga avträdet? Det sitter ju ändå en spegel ute i badrummet, ovan handfatet, och kanske även en på ytterdörren – samt på väggen. Vad är det meningen att man ska göra då man sitter där och ser sig själv i spegeln? Rätta till frisyren? Det är både fåfängt och ohygieniskt. Öva på nya grimaser eller på den perfekta blinkningen? Känns väl lagom fånigt. Det klokaste (och enda) svaret är månne att man skall upprätta en nödvändig självdistans genom att iaktaga sig själv noggrant under den kanske allra minst smickrande akten och skratta åt hur löjlig man ser ut där på den behovsbaserade vita stolen (tänk er en spegel mittemot en fransk toalett!), trots att (just för) man har spenderat så mycket tid i idevärlden att man nästan har glömt de mest grundläggande tingen och trodde sig kunna lyfta från marken precis när som helst. Kanske är spegeln helt enkelt där för att hålla en jordbunden? Det skulle också kunna förklara varför man ibland hör folk säga (ifall någon hyser en osund grad av beundran för någon annan, säg för en kunglighet eller en berömd skådespelerska): ”tänk på att även de pissar och skiter” (eller så fastnade den ansvarige för lokaler med det nämnda fenomenet helt enkelt i den anala fasen)…

Nedan är i alla fall en video på en förstklassig klosett, tagen i St-Jean-Cap-Ferrat i våras – som kanske snarare appelerar till den högtravande fjanten än den jordnäre toalettspegelentusiasten. Så lyxiga bekvämlighetsinrättningar har man sällan ynnesten att få besöka! Och jag föredrar dem varje dag i veckan framför de hemlighus där man konstant tvingas se sin egen löjlighet i vitögat (den fick jag nog av redan för längesedan).

Sedan jag läste ut ”Den återfunna tiden” på rivieran i våras så har jag påbörjat ett nytt Marcel-projekt som en liten paus innan det är dags att påbörja ”À la recherche du temps perdu” på originalspråket. Idén är att jag ska köpa en ny bok om mannen/ämnet varje gång jag reser någonstans. Inhandlade ”Le monde de Marcel Proust” på en antikmarknad i sjätte i början av månaden, varpå jag messade min mamma ifall hon ville att jag skulle hälsa vår gamla hemstad något (utan att meddela henne något om var jag befann mig i den). Just när jag gått vidare och satt mig för att läsa lite i Jardin du Luxembourg så fick jag hennes svar, ”Luxembourg-parken”. Mitt liv tycks på sistone fullt av sådana här sammanträffanden…

Sedan jag kom till Holland och Utrecht för en vecka sedan så har jag spanat in Malcolm Bowies ”Proust Among the Stars” i en antikaffär vid kanalen. Omslag fångade mitt öga direkt. Tyvärr misstänker jag att den kostar skjortan, men ska gå in i veckan och fråga i alla fall. Kan ju inte svika min plan redan om jag någonsin ska nå upp till hälften av samlingen som Marcel Proust-sällskapet har…

Nedan är för övrigt länken till en väldigt fin artikel om Monsieur Proust och majonnäsen, ifall ni inte läst den:

Sara Danius – Monsieur Proust och majonnäsen